Nästsista morgonen i september

En morgonrunda ute i naturen. Den nordostliga vinden från igår har mojnat, solen skiner på bar himmel, värme har vi ännu så det räcker (bara +6 grader!), igår kändes det betydligt kallare fast det var 7 - 8 grader varmt. Björkgrenar och -kvistar har blåst ner under gårdagen, likaså gula björklöv och torr barr från tallarna. Det ser riktigt höstligt ut på marken just nu.

Några askar hade tappat sina blad, såg jag, i blåsten.

Till höger syns tjäral, bakom den en gulnande ask i morgonsolen och till vänster björkar.

När jag klampade i mina stövlar på grusvägen mot stranden, flög en ganska stor flock gräsänder upp från stranden och klagade över störningen. Fast jag försökte röra mig tyst. Någon bild hann jag inte heller ta. Längre ut på viken i solen gled ett par svanar tyst på vattnet och uppenbarligen lapade sol i morgonens lugn.

Dop

Det var dop igår då yngste barnbarnet blev namngivet. Jag hade tänkt ta bilder av det hela, men mest blev det bilder på den lille. Först när han sover i lugn och ro mitt på golvet i vardagsrummet när gästerna anländer och barnen leker och det finns sorl och gamman. Man ser, att han är van, han har ju fyra syskon.

När prästen anländer, får storasyster väcka den lille. Sen blir det litet mat, påklädning av dopkläderna och själva dopceremonin. Prästen talar om betydelsen av dopet för det lilla barnet, föräldrarna, faddrarna och hela den närmare kretsen i barnets tillvaro. Dopet sker och babyn är lugn i mammas famn.

Efteråt blir det fotografering av hela familjen, då är det tryggt i pappas famn och hålla honom i fingret.

Sen blir det klädbyte igen, mat och allmänt sällskapande. Emil, som han nu heter, tittar

omkring sig på allt  men när storasystern kommer nära, så breder ut sig ett kärt igenkännande leende över hela ansiktet och hela varelsen intygar att här är en kär liten syster som kommer och tittar till!

Till slut tar tröttheten överhanden och lille Emil somnar mitt i allt, ögonen bara faller fast och    

Emil sover.

Krukor och annat

Fast det är rätt så kyligt idag (+8 grader) och blåsigt litet också så vågade jag mig ut och tvätta tömda blomkrukor. Litet kallt var det faktiskt att klottra med vattnet, men huvudsaken, att krukorna blev rena och klara att ställas i vinterförvar.

Trots att hösten står för dörren är den här rosen i beråd att börja blomma på riktigt.

Det är en morsdagsblomma, som fått flytta ut i rabatten. Till vänster om den  en bladrosett av ett kungsljus, redo att sätta i gång på våren.

Efter kruktvättningen gick jag en runda i skogen för att få upp värmen och se, var det finns virkeshögar ännu och hur de ser ut.

Och visst fanns det. Men de borde absolut behövas kapas och travas de också.

Det är inte så bra att de ligger mot marken. En motorsåg skulle behövas här också. Men ingen elsåg utan en riktig en. Sonen trimmade en i skick i somras.

Så det är bara att såga, men den är utlånad till någon av sönerna just nu. Jag får höra mig för om det skulle vara möjligt och få hit den.

På promenaden hade jag först sällkap av den gula katten, men den ville inte följa med i det höga gräset, så jag fortsatte själv. I gräset syntes trampade stigar, som rådjur hade gått på, men också andra som kanske var gjorda av mårdhund. Igelkotten gör  tunnlar i gräset.

Efter promenaden slank jag in utan att katten märkte det.

Små sysslor

Soligt idag, men konstigt nog, har inte jag hunnit ut och njuta av det alls! Dels har jag stickat på västen, dels har jag suttit vid datorn, dels har jag tydligen bara latat mig. Jag vet inte. Min intention var nog att gå ut och gräva litet, men hur det nu blev så här med den saken. Tittade på Derrick förstås också efter att ha hämtat posten och läst igenom den. Allt sånt smått har det blivit idag.
Igår började jag för min del modellteckningen igen. Det är skönt med koncentrationen och intensivt jobbande under en tre timmars tid. Manlig modell denna gång. Bild kan ses i min teckningsblogg.

Färdigt!

Idag är jag glad och lättad och nöjd förstås! Jag har klarat av det mål jag satte mig på våren: få bort alla vedhögar som har legat vid växthusknuten ända sedan i fjol somras. Och NU ÄR DET KLART!  Det blev fem ansenliga (enligt min egen mening) vedtravar. Med kapning har jag till stor del fått hjälp av sönerna, liksom i somras med klyvning, när  den yngste av sönerna tog till yxan och klöv en hel hög av kapade stammar. I hettan; det var en sportgren för honom. När han hade gjort dagens arbete, hoppade han i sjön och njöt av sommaren.  Det känns bra att ha fått det hela gjort. Nu kan jag ägna tiden åt annat! Kanske åt trädgården i den mån man ännu kan göra något där, allt beror på vädret förstås.

Nu är det fritt fram igen! Rönnen i förgrunden tror jag att jag fäller bort, det finns andra i närheten. Till höger syns klyvmaskinen under presenningen.

Höststormarna har gjort sitt, solrosorna böjer sig mot marken. Här har jag ännu ringblommor, som jag kan plocka in i vas, som jag gjorde idag.

Farväl min fikus!

Idag hämtades min 25-åriga benjaminfikus till sitt nya hem. Den trivdes inte riktigt bra i den här nya miljön, det är för mörkt och för varmt på vintern för den. Och sanningen att säga, den var ju också så stor, att den tog alltför mycket plats i anspråk i rummet.

Nu hoppas jag verkligen, att den börjar trivas i sitt nya hem. Samtidigt fick tre andra större grönväxter följa med den.

Det var torrt och soligt idag, så jag passade på att fortsätta med mitt vedackordarbete.

När jag vid 20-tiden traskade in, möttes jag av en rund lyktas ljus på himlen framför huset.

Det är fullmåne! Inte undra på att det är svårt att somna på kvällarna och annars också svårt att sova. Nu vet jag orsaken. (Klicka på bilden, så blir den större.)

Regndag

Idag tittar man bara ut genom fönstret. Det regnar.

Ett uthus bland regnvåta buskar och träd.

En ros i en vas, vad önskar man mera.

På vift

Idag var det riktigt soligt och varmt. Dagen började med dimma på åkrarna och sjön. Jag tog bild på dimma som hängde över åkrarna mot öst.

Dimman syns bakom träden på åkrarna och viken där. Det var visst vid 6-tiden.

Men solen var på gång så det blev riktigt klar och fin höstdag.

 Jag hade tid till bilverkstaden kl. 12.00 så mitt i allt fick jag fara till stan. När bilen var inne, det skulle ta en timme, gick jag min dagliga promenad i stan i stället. Det finns fina gångvägar att gå, det var bara att traska iväg. Jag valde en väg genom skogen, eftersom det var så varmt, och förstås, när vägen gick förbi begravnigsplatsen, vek jag in och satt en stund på en bänk i skugga.

Det  är så rogivande att vandra på en kyrkogård. Det är en hel värld för sig, lugn, fridfull och vacker.

Och man får en glimt av andra människor och deras liv. Som idag, jag råkade se en gravsten med en bild på, en bild på en ung man. Annars är det ju mycket sällsynt här i landet att man avbildar den avlidne i bild på gravstenen. En ung man, som dött 19 år gammal. Och texten ungefär lydande: en stjärna som en gång tänts, slocknar aldrig, du är alltid med oss. Man kan bara ana den saknad och sorg, som drabbat de anhöriga.

Snart var tiden inne att återvända.

Ut genom den här porten till skogsvägen.

Porten är stabil.

Förbi lekplatsen i skogen och den här stora stenen.

Efter att passerat ett par hundägare med sina rastande hundar kommer jag så småningom till den här bron vid sjukhuset. Där uppe passerar bilar ner till rondellerna på båda hållen, framför till vänster finns sjukhuskomplexet. Jag slutade att ta bilder, uppförsbacken tog musten av mig och jag hade kvar en bit att vandra i solskenet.

Sen var det skönt att sätta sig i bilen igen och kyla ner mig litet. 

Höstbilder

Solen kommer upp och lyser över den igår nerregnade världen igen! Redan på morgonpromenaden kändes himlen hög, vilka molnformationer det fanns, allt från blå himmel och svindlande vita cumulusmoln till mörkmörka blå moln nere vid horisonten. Tyst och stilla, bara någon svan hördes från avstånd och några större fågelflockar lyfte från åkrar med en hörbar brus och sus från vingarna.
Väl hemma gick jag ut i mina uttjänta stövlar och tog några höstliga bilder.

De här rödhattarna känner till och med jag igen. Till höger igen en ekplanta i skydd av stenar.

Blåklockor blommar ännu här och var.

Och en skogviol blommar i sällskap av små svampar, okända.

Och ingen aning vad det är för svampar!

Vildvinsrankan börjar få sin röda höstfärg.

Gullklematisen har börjat blomma igen

Enen på gården är full av blå enbär.

Pelargonen har fått höstfärg också!

Höstregn

Nu är läget så, att vattnet bara öser ner igen. Det är som om vattnet stiger i viken, det regnar så. Men det  är kanske bara här, vad vet man. Bilden tog jag i morse, då det såg  lovande soligt ut.

Nu har vinden vänt också och det blåser från nord.

När jag tog bilden så funderade jag på, hur man skulle få bort vassen som börjat växa utanför stenläggningen. När man ingen båt har, när man inte når från stenarna och när man inte ids gå i vattnet. Resultat: det får växa till vidare. 

Några förehavanden

Det känns att alla är på skördefesten, fast jag var också ju och tittade runt litet. Mer bilar än vanligt var det på vägarna. Men som sagt, jag måste göra något annat i dag. For till gravplatsen och tittade, hur det var där. Måste snart plantera om litet. Lönnarna där hade fått fin höstfärg, likaså var häckarna av ölandstok  i full blom, vilket lyste upp omgivningen.
Här hemma tog jag in några lönnblad, för skojs skull, de är så granna nu.

I en blogg visades bilder på rosor, som hade gjorts av just lönnblad. De var jättevackra, men kanske arbetsamma att åstadkomma. Få se om det blir något.

På samma gång upptäckte jag ekollon i en av ekarna, den växer precis  här  vid husknuten. Trädet är ungt, det är kanske första gången det har ekollon! Ett slags skörd det med!

Och svampar poppar upp överallt!

Allra först på morgonen (efter morgonpromenaden)  tvättade jag bilen. Då var det sol och uppehåll, men strax när jag var klar, kom första regnskuren och nu på eftermiddagen har det fortsatt att regna tidvis.

Bilen blev ren, men hoppas vädret  håller upp igen några timmar till, att alla hugade kan gå på skördefesten.

Och min gamle vän Tarzan hälsade på! Han kom fram från buskarna och var blöt om pälsen, ville gosa litet och sova i famnen. Efter en pårigning hos ägarna (vi har kommit överens om proceduren) gavs det några torrfoderbönor (jag brukar inte ge i vanliga fall, nu veknade jag)  medan vi väntade på skjutsen hem och värme och mat igen för den lille vandraren.

Ösregn

Var tvugen i morse att fara till stan på ett ärende fram och tillbaka. Litet regnigt var det.
På hemvägen tänkte jag stanna vid halvvägs, uträtta apoteks- och marketärenden.  Och när det var klart och jag skulle köra inköpsvagnen ut till bilen, var det ösregn utanför: Vattnet bara forsade ner och rann i strida strömmar nerför parkeringen. Men nej, här skulle det inte inväntas något utan iväg till bilen! I ett huj blåste min kombinerade sol/regnhatt ner i marken, plastpåsen som skyddade tidningen överst i kassen, åkte samma väg. Det var bara att plocka upp dem, bli blöt och fortsätta packa varorna i bilen.
Väl inne bakom ratten pusta ut, torka glasögonen och fortsätta färden mot hemtrakter.
Hemma igen hade regnet minskat till normala mängder.
Det är höst, regnandet är vi inte så vana vid denna sommar, men mer skall det väl bli av den varan under hösten ännu.

Värme och solskenshistoria

I dag har vi fått njuta av solsken för fullt. Ut måste man när det är soligt, torrt och varmt! Det var någon annan också, som hade samma tankar, för rätt som det var, mitt i vedbestyren, hörde jag konstiga läten, som "gröff, gröff" eller liknande, som med närmare eftersökning kom underifrån en avlagd gräsklippare. Gräsklipparen har stått på samma plats under två år och saknar klipparbladen och -hållaren. Jag lyfte på presenning, såg bara en hög med torrt hö under maskinen, annars var det tyst. Jag lät det vara och fortsatte med mitt.

Efter en stund såg jag en liten taggig boll med ben under gå och nosa i marken bredvid gräsklipparen. Igelkotten hade kommit ut och ville ha mat. Den åt visst av myror, som vandrar där i stora skaror. Det var vänligt av den.

Här under har den sitt bo.

Nu har gräsklipparen all orsak att stå där över vintern och till nästa sommar.

Ett och annat

Tur att jag på förmiddagen hämtade presenningar och täckte över mina hårt ihoparbetade vedtravar. Nu regnar det ordentligt och ser ut att fortsätta ett tag till. Kissemissarna är bra väderspåare, de håller sig inne ända sedan morgonen. Ute blommar ölandstoken m.fl.

Inne har jag sysslat med bilerna från stadsrundan som jag tidigare berättade om. Det är meningen att åstadkomma egna konstverk på grund av det vi sett. Tur att jag tog bilder då. Nu är det bara att rita och måla  av hjärtats lust. Passar bra en sån här regndag. Har ingen aning när de skall lämnas in.

Dessutom stickar jag på en ylleväst när jag sätter mig framför teven.

Söndagsblommor

Under "regnpromenaden" i morse plockade jag de här blommorna vid vägkanten. Ser ut att vara ngn sorts klöver, vet inte vad de egentligen heter. Vackra är de ännu.

Ha en fin söndag!

Lördag

Trots mulet väder kan man se rönnbären högt uppe i rönnen (om du klickar bilden större, syns de bättre). Vad jag har sett finns det inte så mycket av dem i år. Inte här hos mig i alla fall. Vad kan man förutspå om den kommande vintern pga det?  Blir det mycket snö eller litet snö? Kanske ett litet osäkert sätt att försöka spå väder (om det nu finns något säkert sätt överhuvudtaget).

Trots min goda uppsåt att inte jobba med vedtravar gick jag nu på kvällen dit och bar ngra till den tredje travade högen. Kunde inte låta bli att ta en bild på solrosor, som

 tittar ner från sina höjder och är helt oberörda av det stilla regnet.

Liksom jag också var, men till sist måste jag ge upp, det regnade ganska mycket ändå, fast det var  ett stilla och varmt regn.

Septembermorgon

Solen går allt senare upp. I dag såg det ut så här ca tjugo över sju. På sommaren går den upp i bildens vänstra kant och några timmar tidigare. I dag var det dessutom dimma också. Vackert.

I går morse tog jag bilden på Peace-rosen och -knoppen. Otroligt hur livskraftig rosen är! Räds varken för kyla eller regn. Värst skulle väl vara torka.

Lika tacksamma blommor är ringblommor, som blommar glatt ännu i september.

Samtidigt på annat håll förbereder sig naturen redan för nästa växtperiod. Rhododendron-knoppar börjar bildas för nästa sommar.

Annars är det bara ljuva september som fortsätter.