Det är över sex månader sedan jag skrev sist in ett inlägg. Tiden går med faslig fart. Senast gällde det snöröjning, snart är det dags igen och här emellan har vi haft en härligt varm och solig sommar. Sommar som jag tycker har bara flugit iväg någonstans.
Själv har jag bara tagit det lugnt och njutit av värmen och solen (ofta sittande i skuggan) . Nog har jag kastat av mig vinterpälsen också i sjön. Nu börjar det bli kyligt för bad, fast barnbarnen hoppade nog i i söndags utan större bekymmer.
Det börjar se höstligt ut i trädgården också. Blommorna vissnar till vintervila, men den här buddlejan har först börjat blomma. Jag är så glad att den har överlevt här redan några vintrar och förskönar hösten för mig.
En stor överraskning var också den här krokusen, som måste vara en höstkokus, som blommar i ensamt majestät.
Höstlöven singlar ner och täcker marken. Jag fick gå ut på min promenad med rönnens blad regnande över mig. Inga rönnbär kvar i träden, bara röda rönnblad som lossar när det kommer en vindpust.
I grusgångarna växer ännu violer här och var. De är mycket tåliga mot kylan. Riktig kyla har det ju inte varit heller ännu utan varmt som på sommaren på dagarna, nätterna är ju litet svalare.
Ja, vi går mot de mörkare tiderna igen. Det klarar vi väl av med vanans rutin. Vi vet ju, att sedan kommer våren och vi får njuta av värmen igen. Med detta säger jag hej och ha det så bra, ni som alltid då och då har besökt den här sidan.
Själv har jag bara tagit det lugnt och njutit av värmen och solen (ofta sittande i skuggan) . Nog har jag kastat av mig vinterpälsen också i sjön. Nu börjar det bli kyligt för bad, fast barnbarnen hoppade nog i i söndags utan större bekymmer.
En stor överraskning var också den här krokusen, som måste vara en höstkokus, som blommar i ensamt majestät.
Ja, vi går mot de mörkare tiderna igen. Det klarar vi väl av med vanans rutin. Vi vet ju, att sedan kommer våren och vi får njuta av värmen igen. Med detta säger jag hej och ha det så bra, ni som alltid då och då har besökt den här sidan.
