Trädgårdsjobb

Nu, när bilderna hänger på Pettas Café kan jag  i lugn och ro jobba ute igen. Och framför allt - när det är så fint väder för det! Har skottat jord i kärran och forslat till olika rabatterna. Det är varmt och fint, samtidigt får tankarna vandra sina egna vägar, så det blir arbete på olika nivåer samtidigt.

Info om sammanslagning av bloggar

Det var länge sedan sist. Nu ser det så ut, att jag hänvisar alla den här bloggens läsare, de som vill, till min andra blogg  http://sirkansivut.blogspot.com (ni hittar den också på höger sida i den här bloggen under rubriken Min andra blogg). Där har jag just skrivit några inlägg om en hantverkarutställning här i trakten på sve och fi.
Varför det här nu då? Därför, att oftast har det blivit inlägg med ungefär samma innehåll i båda av de här bloggarna. Och därmed dubbla bilder.  Jag vill undvika det här dubbelarbetet med bilderna och slå ihop bloggarna. Ju mer ni är med och till ex. kommenterar på svenska, desto mer blir det skrivet på svenska också på den andra bloggen! Vill ni hänga med!? Vi ses där då! Jag älskar kommentarer på svenska!

Hälsning under sommarvilan

Det är nästan en månad sedan jag skrev här sist! Tiden går fort! Jag är glad ändå, att så många tittar in  här dagligen. För er skull vill jag påminna om att jag skriver på svenska nu också på min andra blogg (den hittar ni i den högra balken "min andra blogg")! Det vore roligt om  ni  tittade in där också.  Lämna gärna en kommentar om ert besök !

En fortsatt varm och solig sommar önskas alla! Vi har verkligen fått njuta av sommarvärmen hittills i år!

På promenad

Dagen började i tio graders kyla. Nu har solen värmt upp luften till 0 grader, snart har vi plus-grader, som igår. Tog en 1-timmes promenad på morgonen. Härligt, när det är vindstilla och soligt!
Såg förstås svanar flygande och tutande. De söker sig till sina boplatser. Och nu kan jag bekräfta, att tofsviporna är här liksom lärkan. Såg fem tofsvipor på en åker, när jag stannade till för att ta en bild på dem, flög de iväg.

Vyerna är vintriga ännu. Snön ligger kvar i tjocka drivor, bara här och var syns små snöfria gläntor. Och vägen har blivit bar också. Snövallarna har gått ner i vårsolen betydligt.

Kurre och Hacke Hackspett förser sig med frön sida vid sida.(klicka på bilden, så blir den större)
I dag tyckte jag igen, att jag hörde en bofink. Kan det vara sant?!  Då skulle vi ha sommar om en halv månad, som det heter i en ramsa.
Så riktigt ser det inte ut ändå. Isen ligger kvar, det finns mycket snö ännu. Men - om det blir riktigt, riktigt varmt så varför inte!

Om utvandringen till Sverige

På min finska blogg har jag uppmärksammat utvandringen till Sverige från Finland under 50-, 60-, 70-talen. Ämnet har kommit upp på finska tv-kanalen Teema som visar en serie på åtta delar om den här utvandringen från Finland. Hittills har sex delar visats. Serien sänds på fredagar kl. 21.00.
Serien har varit väldigt intressant för mig att se, för man kan ju säga, att jag var ju  också där! Lämnade Finland för att söka arbete i Sverige efter studier.Det var lätt att få arbete och bostad. 
 Samhällena fungerar ju i stort sett likadant i Sverige och Finland. Skillnaden var att det var så mycket friare i Sverige (som man upplevde det). Folkmyller av olika nationaliteter. Åren gick. Man bildade familj och skaffade barn.
När barnen började vara i skolåldern tänkte man om igen och flyttade tillbaka till hemlandet .
Serien (Snyltgäster i folkhemmet) har livat upp minnena. Och naturligtvis fört fram frågor, varför det blev som det blev. I Finland  var arbetslösheten stor, uppbrytning från landet till tätorter var igång. Små jordbruk lades ner eller "paketerades" och folk blev arbetslösa. Skogsmaskinerna tog över arbetet i skogen.  Krigsskadeståndet var betalt så industrin behövde inte så mycket ny kapacitet. Orsakerna var många. Och bakom allt fanns ju det här med kriget, det var inte många familjer, som inte hade blivit berörda eller drabbade av det. Man kan väl påstå, att krigets påverkan fortsätter ännu denna dag, om än på ett mera undanskymt plan.
Folk var helt enkelt tvungna att fara efter arbete, ända till utlandet. I Sverige fick man arbete, bostad, nytt liv. För många var det en kulturchock de hamnade i. Annorlunda språk, med det kom en känsla av utanförskap, man var inte någon utan sina rötter. Man saknade och längtade efter sitt språk, sina seder.
Den här längtan lindrades av samvaron med likadana, man träffades och umgicks tillsammans.
Jag minns, att jag såg en teaterföreställning på finska i Sundbyberg (aktörerna kom  från Finland) likaså arrangerades det finska danser, då den gemensamma nämnaren var förstås finsk tango och finsk musik i allmänhet!
På somrarna åkte man sedan till hemlandet i stora skaror. Man minns svenskskyltade bilar som kör i land från Sverige-båten och tar sikte på landsvägar mot inlandet i hög fart. Sporrade av längtan att komma hem!
Ofta var det långa körsträckor i nattens skymning.
En annan sak är sedan det, att Sveriges industri och samhälle drog ju stor nytta av invandringen. Så på det viset var inte invandrarna några snyltgäster utan högst behövlig arbetskraft helt enkelt.  En sak, som ofta förglöms.
Allt det där har rörts upp av den här tv-serien. Mycket intressant och upplysande att se så här efteråt.

Nyheter och läsning

Nyhetsflödet från Japan har väl inte undvikit någon. Denna öbefolkning prövas nu hårt igen. De är vana vid jordbävningar, men en så här massiv ödeläggning kan skaka de bästa även. Det kommer att bli ett antsträngande återuppbyggnadsarbete sedan allt har kartlagts. De har det svårt just nu.
Jordbävningen flyttade öarnas läge med ett par meter, hördes det någonstans. Likaså snurrar jorden litet snedare en tidigare runt sin axel. Vad kommer det att få för påföljder för jordens klimat, årstiderna osv.

Trots allt har jag läst hälften av Sven Delblancs bok Änkan. Första delen om änkan, andra delen av boken får vänta till ett senare tillfälle. Förenklat var det  en berättelse om en änka som blev ensam med två vuxna barn. Barnen börjar "prata om pengar" efter jordfästningen och kräver sin del av pappas pengar mycket bryskt. Änkan vägrar att ge några pengar, men ger löfte om att barnen får ta saker från hemmet som minne. Barnen drar sig inte för att tömma hennes bostad på värdefulla tavlor, möbler, silver och allt. Så långt är allt som det brukar vara men sen vänder sig händelserna, hon får föryngringspiller från sin läkare, blir ung jänta igen och efter förvecklingar försvinner hon från barnens liv med sina miljoner.
Det var nu en sån berättelse, som inte är speciellt trovärdig och var inte säkert menat att vara det heller.
Men just det att det inte var trovärdig fick mig att tappa intresset. Man vill ju föreställa sig själv att det man läser kan ju vara sant!

Kvinnodag - Fastlagstisdag

I går firades den internationella kvinnodagen. Jag för min del firade dagen med att fara till stan och lämna bilen på verkstad för den sedvanliga servicen med löfte om att få den tillbaks om två timmar. De här två timmarna fick jag tillbringa tillsammans med sonhustrun och barnbarnen. Vi hann med att inspektera deras hus, som håller på att byggas och som snart blir färdigt. I stort sett är det bara målningsarbeten inne som återstår. Från husbygget for vi till ett loppis där vi gick runt och tittade. För min del fastnade jag för en bok, 1 €, skriven av Sven Delblanc, som heter Änkan. Intressant läsning skall det bli.

Vi hämtade sedan babyns stora syster från daghemmet och for till deras hem och koka kaffe åt oss. Tiden rusade iväg och snart var det dags att fara till bilverkstan och hämta bilen.
På hemvägen vek jag in till halvvägs-marketen för att köpa petuniafrön.

Och där träffade jag andra sonhustrun med två av barnen och vi gick tillsammans till caféet där det bjöds gratis kaffe med fastlagsbulle.
Så det var en riktigt trevlig kvinnodag! Samtidigt som det också var fastlagstisdag.

En blomma gör så mycket

Solen har visat sig rätt så ofta på sistone, det börjar kännas, att ja - det kanske kommer en vår till sist! I morse hade vi -18C grader kallt, nu har det mildrats till en 10 grader minus. Den ljusa tiden har blivit längre och längre, fort har det gått.

Snö finns det till överflöd ute. Inne kan man mysa med litet av varje.

En blomma betyder så mycket. Det märker man, när man tittar på en så här grann en.

Litet sticklingar håller på att bilda nya rötter.

Ett par pelargoner (det blev en oklar bild!) väntar på mars månad och att flyttas till ny jord och ´ny kruka. Inget har såtts ännu. Väntar åtminstone till mars månad med det. 

Problem med vatten

Amaryllisblomman blir större varje dag. Liten färgklick i livet behövs nu, när allting är så enahanda grått, trist och stilla. Kylan tilltar igen, nu -3 grader, i morse var det bara två minusgrader.
Hittills har det inte varit problem med vattenledningarna, men helt plötsligt idag kom det inget vatten och klart, jag tänkte att vattenledningen har frusit nu. Men efter en påringning till vattenbolagets jourtelefon  fick jag beskedet att felet ligger annanstans. Här i regionen  någonstans har vattenledningen brustit och bolaget jobbar på det. Så det är bara att vänta och se och hoppas, att de får felet åtgärdat.

Det kommer litet vatten, så jag fick litet i reserv.
Under tiden får ugnarna stå varma, jag stoppar i mer ved allt efter behov.

Tills det blir stopp för det också. Man får inte elda för mycket heller.

Morgonvandring

Det känns faktiskt att dagen har blivit mera ljusrikt fast det är mörkt ännu! Hur nu det kan förstås! Men det är mera ljus fast det är molnigt. Idag är det lugnt, -7,2 grader visar mätaren, inget kommer ner från himlen, inte blåser det någonstans ifrån. Bara lugnt.
Hämtade in ved tillsammans med Nokia. Veden får stå tills i morgon -åtminstone- innan den används,  fukten får torka bort.  Förstås gjorde jag en promenadsrunda först på morgonen också. Innan någon var ute. Från himlen nådde så mycket ljus till vandraren, att vägen syntes. Och utebelysningen från olika hus hjälpte till också.
Nu blir det mildare igen och mot kvällen är det snöfall att vänta.

Självständighetsdag idag

Det snöar och töar. Bara rådjurspår i snön. Isen ligger i viken, men bär nog inte  ännu.
Termometern visar noll grader. Självständighetsdagen firas i år i vintriga tecken.

Så har decembermånaden börjat

Kallt har det varit på sistone. Nu litet mildare. Trots det är vintern här. Hur är det med den globala uppvärmningen då? Beror varmare klimat på människans gärningar eller är det mera naturliga förändringar i  klimatet som sker oavsett människan?  Blir klimatet verkligen varmare? I varje fall har vi fått litet tankeställare om hur man ska handskas med naturen, att man inte ska förorena och förstöra naturens egna system.
Var till frissan i dag och fick betala 30 € för en klippning och föning. Betalade utan att knorra, men borde ha gjort det i alla fall. Priset var nog i överkanten fast det tog en timme att klippa. Skönt i alla fall, att ha håret kort igen!
Tidigt i eftermiddags såg det riktigt vackert ut när solen sken på den vita snön och   samtidigt hängde det en djupblå molnvägg vid horisonten.


Vackert med den blåa himlen mot den skinande vita snön längre bort vid skogsranden.

Inne var inte adventstjärnan tänd ännu.

Den här yukkapalmen blev "hemlös" när jag måste flytta bort den från ett fönster, där jag hängde upp en adventstjärna. Få se vart den kommar att hamna till sist.

Och pepparkaksdegen väntar på sin kvinna... Men kanske blir det först i morgon istället.

Under dagar som dessa

vill man bara mysa inne och låta tankarna flyga. Jag hittade i skåpen gamla, nostalgiska saker, som jag har sparat under åren som gått. Mycket har försvunnit i flytten men det viktigaste, kanske, är kvar.
Tiderna har förändrats mycket sedan 60-talet. Kommer någon ännu ihåg, hur man på sommaren gick på stan med sommarhandskar på, nylonstrumpor med söm och hade en hanväska dinglande på armen!

Jag har samlat på såna här klädaskar, förpackningslådor, som kläderna ofta var förpackade i. Trots flyttningar finns några kvar. I den här asken finns små skatter, som till ex.

just handskar för sommarbruk, allt i nylonmaterial, fina spetsmönster. De till höger är en litet stadigare variant, kunde användas till senhösten.

Näsdukar av tyg användes före pappersnäsdukars tid. De var vackert gjorda, som smycken. De tvättades och ströks och användes igen.

Här är det manliga varianter av näsdukar. Till höger en prydnadsnäsduk att stoppa i kavajens bröstficka delvis synligt.

Själv sydde man också sina näsdukar och virkade spetsar direkt i näsdukens kant.

Handväskorna var små och bulliga.

En attacheportfölj var ett måste för alla papper, som måste medhas på föreläsningar.

Ett stycke läppstift har jag köpt under hela mitt liv och det finns ännu kvar av det. Likaså ögonskugga, vilka båda jag köpte i Stockholm på 60-talet.

I en annan nostalgilåda finns konstgjorda rosor, som man kunde fästa vid klänningen.

                                                           En parfymsprayflaska

                                                         En godisask med gamla julkort i.

Med näsdukarna finns i samma ask vita löskragar, som man använde förr för att se fräsch ut. Kragen var lätt att ta av och tvätta när det behövdes.

             En vacker veckkjol som köptes på 70-talet för de fina färgernas skull!

- Och ute fortsätter snöstormen med ominskad styrka. Snarare tycks vinden har ökat i kraft på eftermiddagen.

Kvällsbestyr

Nokia och jag firade fredagskvällen tillsammans framför tv:n, brasan och med garn och stickor.

Narutligtvis hade vi levande ljus på bordet.

Någon kanske kommer ihåg, hur jag letade efter min Saft-Maija när det var dags att safta vinbär...

Igår letade jag efter frysaskar i ett skåp i köket högst upp. Och där bakom askarna och locken skymtade jag äntligen den sedan länge efterlängtade! Nu får den vara där den är, men jag vet nu, var den finns. Om jag kommer att komma ihåg den sen när det är dags igen...

Novembersol

Jag, som hade trott att jag inte kan zooma med min kamera, lärde mig under helgen att visst kan jag göra det! Och nu har jag zoomat av hela hjärtats lust! Allting zoomas, från barnbarnen och till träd och stubbar.
Det är så fin blå novemberhimmel så träden zoomas mot den:

Inga löv finns kvar i träden längre.

Fågelbrädet eller -huset zoomades in. Och det märks tydligt hur snett huset sitter på pinnen. Det blir inte bättre av att skator och kråkor försöker komma åt fröna också.

Det svävar ett rökmoln ovanför åkrarna bakom träden, någon håller på att bränna i grannskapet. Röken zoomades in förstås.

Och en sagosten i skogen.

Och växthuset bakom äppelträdet har fått på sig en vit slöja av rimfrost under natten. Det har varit mins -6 grader kallt i natt.

Likaså är biltaket beklätt med rimfrost.

Vattnet zoomades in också! Det ligger blankt i viken, säkert med litet ishinna vid  stränderna. Det har varit så vindstilla nu.

Novembersolen kommer fram genom springorna i räcket.

Det var roligt att zooma!

Allhelgona - Halloween

Första gången enligt mitt minne firas Gustaf Adolfs dag och min födelsedag samtidigt som en Halloween-dag.

Halloween har jag inte firat, på graven har jag ställt ett ljus att brinna. Jag tycker fortfarande, att Allhelgona dagen är det som firas idag. Men naturligtvis får alla fira dagen som man vill. Det blir ju bara mera mångsidigt om man firar dagen ur olika synvinklar.

Så fina blommor fick jag dagen till ära!

Och mina gratulanter var små sötnosar, som kom och hälsa på mitt i flyttningsbestyren. Snart, snart är allt på sin plats igen, om än i litet annorlunda förtappning.

(Mer bilder finns i min finskspråkiga blogg.)

Funderingar

Nokia sover i sin egen soffa eller soffa som hon lagt beslag på rättare sagt.

Ett ljus brinner på bordet . Dessutom har jag eldat i köksspisen och kakelugnen. Det är lugn efter en regnig dag. - Ja, så var det igår kväll.
Har deltagit i äldsta sonens flytt med att packa, packa och bära ut och in, packa ur. Mellersta sonen har tagit del i  flytten också genom att hjälpa till att bära bära. Det är mycket som skall ut och in igen när en stor familj flyttar efter 11 år. Yngsta sonen har också flyttat sina grejor till  sin nya bostad.  Han hade en kompis som hjälpte honom.
Nu blir det en ny dag och nya bekymmer, men också gamla bekymmer för mig. Har funderat på sistone på vad jag ska göra med resten av mitt liv. Det är först nu efter att jag blev ensam som tankarna börjar dyka upp. När det har blivit lugnare och livet börjar visa sig som sådant det är när man lever ensam.
Har deltagit i en första träff på en vänkurs som anordnas av församlingarna tillsammans med Röda Korset. Det är fråga om  frivilligarbete, som utförs bland behövande, ensamma människor i samhället. Man hamnar så lätt att bli ensam här i livet, om man inte har nära släktingar inom räckhåll. Nu ska jag se, om jag kan göra där ngåt.

En elorgel har blivit kvar på soffan på yngstingens rum. Troligen hämtas senare.

Som också den här...

...förstärkaranodning som har lyfts ut ur  bilen för att bereda plats för flyttlådor.

.