I går, söndagen

blev en mulen, blåsig dag, då snön hade yrt omkring på natten och ännu på morgonen. Det var dock söndag, och milt väder på gång, så plogarna hade tagit sovmorgon över en stor del av norra fasta ön. Ännu vid 13-tiden var det oplogat såväl på landsvägarna som på infarterna. Då hände det, att vi fick ringa plogaren till undsättning, när sötnosarna skulle komma på besök. Han var inte hemma, det hade varit kort väg därifrån, men han lovade komma så fort han kan. Och efter en halvtimme var han där och plogade vägen.

Det gick undan sen, i en handvändning var vägen fri från snön, gården tillika. Med maskiner går allting  lätt och snabbt. Och snart var bilen hemma på gården och också den andre brodern kunde köra in sedan utan förhinder.

Emil kunde leka med storasystern Jenna på golvet.

                     Andra stora systern Emma busade med storeborn och såg också litet busig ut. Energi finns det massor att använda till mycket. Det var Emma som lärde mig att vika servetter för en tid sedan.

Här har Jenna och Emma med hjälp av Emmas tvillingbror Noel byggt sig ett högt torn av ekklossar. Spänningen är stor, om tornet håller eller inte! Jag hann just ta bilden så rasade tornet ner på golvet!

Så småningom blev Emil trött, och somnade i lugn och ro på min säng.

Här är en bild på den stolte storebrodern Jeremi, då han umgås med lille Emil en annan gång.

Funderingar

Nokia sover i sin egen soffa eller soffa som hon lagt beslag på rättare sagt.

Ett ljus brinner på bordet . Dessutom har jag eldat i köksspisen och kakelugnen. Det är lugn efter en regnig dag. - Ja, så var det igår kväll.
Har deltagit i äldsta sonens flytt med att packa, packa och bära ut och in, packa ur. Mellersta sonen har tagit del i  flytten också genom att hjälpa till att bära bära. Det är mycket som skall ut och in igen när en stor familj flyttar efter 11 år. Yngsta sonen har också flyttat sina grejor till  sin nya bostad.  Han hade en kompis som hjälpte honom.
Nu blir det en ny dag och nya bekymmer, men också gamla bekymmer för mig. Har funderat på sistone på vad jag ska göra med resten av mitt liv. Det är först nu efter att jag blev ensam som tankarna börjar dyka upp. När det har blivit lugnare och livet börjar visa sig som sådant det är när man lever ensam.
Har deltagit i en första träff på en vänkurs som anordnas av församlingarna tillsammans med Röda Korset. Det är fråga om  frivilligarbete, som utförs bland behövande, ensamma människor i samhället. Man hamnar så lätt att bli ensam här i livet, om man inte har nära släktingar inom räckhåll. Nu ska jag se, om jag kan göra där ngåt.

En elorgel har blivit kvar på soffan på yngstingens rum. Troligen hämtas senare.

Som också den här...

...förstärkaranodning som har lyfts ut ur  bilen för att bereda plats för flyttlådor.

.

Vi fick

njuta av en vacker solig höstdag igen, fem grader varmt var det på dagen, på natten var det frost.
Har litet tittat mig omkring  här i hushållet som så ofta. Det är för mycket grejor och möbler, tycker jag. Men allt har sin orsak. Vi flyttade från ett tvåvåningshus till ett envåningshus med mindre utrymmen. Men jag har inte velat skynda mig med möbleringen, för jag har också en av sönernas tillhöriheter här i väntan på att deras större hem blir färdigt. Snart tar han sina saker till sig. Och yngst i skaran han har studerat på  annan ort och efter det, när han började jobba, har han velat stanna hemma hos mig ett tag. Men jag visste ju att det oundvikliga sker någon dag då han meddelar, att han också vill flytta.
Och nu har det hänt. Han vill flytta och har redan hittat en bostad. Idag kom de första flyttningslådorna fram i hallen.

Nokia-katten har nosat på lådorna och undrat  vad som står på. Alldeles tydligt kommer hon ihåg vår flytt, då också hon själv stuvades in i en kattbur och fick åka hit.

Har pratat med henne och lugnat henne, att det inte är så farligt denna gång (heller).

Tidigt på morgonen

tittade det här runda klotet  genom fönstret  ner från en klar himmel och väckte mig vid tre tiden. Då ville jag inte stiga opp ännu, men efter en timme gav jag upp och traskade iväg till köket och satte på kaffepannan (vilka osunda sedvänjor).

Sedan dess har det blivit ömsom datorn, ömsom att vara  ute.

Lagade fågelbrädan i ordning, efter en stund var det full rulle vid den. Direkt hittade fåglarna den, kanske av gammal vana eller gammalt minne. Fick först spika ihop delar och sedan slå en pinne i marken och rigga upp brädan på den. Få sedan se, om första stormpusten blåser omkull den.

Och ställt buxbomarna i vinterförvar, isolerat en brunnskran, tagit in ved.

Det blev också till att baka en kaka  på eftermiddagen i väntan på ett kärt besök av sonhustrun och fyra av barnbarnen.

Emil provar sin nya mössa och vantar, som farmor stickat åt honom.

                                                         En gosestund mellan syskonen.

 

                                                    Emil pratar med (näst)storebror

.Stora syskonen tog frisk luft ute en stund också, spring i benen har man när man är i sju års ålder.

Tiden går som på vingar och snart var det dags att fara hem till storebror, som hade varit och simmat under tiden och far var på jobbet.

           Mamma ska packa lillen i en bilstol, där det är bekvämt att sitta eller sussa allt efter vad man

vill.

Ute hade det åter börjat skymma och vem annars, om inte den stora osten, fullmånen, som hängde ovanför skogskanten bakom åkrarna, tittade fram igen på sin färd över himlavalvet.

Så god kväll och god natt för den här gången. Far försiktigt!

Dop

Det var dop igår då yngste barnbarnet blev namngivet. Jag hade tänkt ta bilder av det hela, men mest blev det bilder på den lille. Först när han sover i lugn och ro mitt på golvet i vardagsrummet när gästerna anländer och barnen leker och det finns sorl och gamman. Man ser, att han är van, han har ju fyra syskon.

När prästen anländer, får storasyster väcka den lille. Sen blir det litet mat, påklädning av dopkläderna och själva dopceremonin. Prästen talar om betydelsen av dopet för det lilla barnet, föräldrarna, faddrarna och hela den närmare kretsen i barnets tillvaro. Dopet sker och babyn är lugn i mammas famn.

Efteråt blir det fotografering av hela familjen, då är det tryggt i pappas famn och hålla honom i fingret.

Sen blir det klädbyte igen, mat och allmänt sällskapande. Emil, som han nu heter, tittar

omkring sig på allt  men när storasystern kommer nära, så breder ut sig ett kärt igenkännande leende över hela ansiktet och hela varelsen intygar att här är en kär liten syster som kommer och tittar till!

Till slut tar tröttheten överhanden och lille Emil somnar mitt i allt, ögonen bara faller fast och    

Emil sover.

Barnbarn

Hade igår en fin dag som barnvakt med fyra underbara barnbarn! Vi var till Kastelholm och tittade på Sagoprinsen samtidigt som vi såg hela slottet inifrån igen. Slottet tycktes vara mycket intressant besöksmål fäör barnen och samtidigt kände de igen många detaljer sedan tidigare besök. En sån gammal miljö sätter fantasin igång, så det är riktigt att få se, höra och också vara delaktig i någon saga. Äldsta barnbarnet tog den här bilden på slottet.
Inne på Jan Karlsgårdens gård fanns det trähästar att klättra på för småbarn och dem tyckte alla barnen om.

Den här hästen så riktigt riktig ut, den var också barnens favorithäst.

Också de gamla byggnaderna tycket barnen var intressanta att se. Ett par fågelbon inne i en lada fascinerade.

Syftet med dagen var ju att få tiden att gå, den väntandes tid blir ju så lång.

Men väntan belönades så småningom och vi tog en omväg via en blomsteraffär och valde den vackraste bukett åt mamman och en fin mjuk nalle som välkomstpresent åt lillebror.

Och senare for vi och hälsa det nya tillskottet i barnaskaran. Barnen fick ha Lill-Putte i famnen och bekanta sig med honom.

Säkert är, att Putte kommer att bli bortskämd av alla sina syskon.

Barnbarn

I fredags på morgonen var det dags att agera barnvakt hos sonfamiljen.Föräldrarna skulle uträtta ärenden. Barnen sov ännu, när föräldrarna for, men de visste, vad som var på gång, så det var ingen överraskning för dem, när de vaknade, att det var farmor som som var hemma och inte föräldrarna.
Det utspann sig intressanta samtal med dem, när de intog sitt morgonmål. Slutligen ville de visa, hur kaninen Pricken beter sig, när den får vara i friheten. Och roligt hade vi på dess bekostnad! Den tycktes njuta av sin frihet. Den höll sig nära burarna och de andra kaninerna, skuttade runt och nosade på allt. Sen kom frihetskänslan över den och den satte i gång och sprang runt brurarna om och om igen med en väldig fart! Man såg  bara en vit streck som  ilade runt runt. När den hade fått nog med motion och blivit mätt på friheten, ville den in igen i buren och kom fram till dörren, för att släppas in igen.
Tyvärr hade jag inte kameran med.
Pojkarna for sedan med hem till mig på eftermiddagen och stannade över natten. Vi hade det riktigt trevligt tillsammans. För farmor är det en riktig vitamininjektion att få vara tillsammans med barnbarnen och syssla med sånt, som man en gång har sysslat med sina egna barn, när de var små. Och få nya intryck av barnbarn, som hör den nya tiden till. Det är både nostalgi och framtidstro sammanflätat.