I går var det vårdagjämning

Idag var det vår i luften, snön smälte bort så det sjöd av det. Men visst finns det kvar massor ännu. Det tar tid, när det nu igen skall bli kallt om nätterna och kanske på dagarna med.
Men på den första snöfria fläcken visade sig en växande krokus-planta, och flera toppar syntes till i jorden.

Inte ser det ut så märkvärdigt, men det är början!
Annars finns det snö överallt!

Den formklippta sälgen står i djup snö, som riktigt bländar i solskenet.

Myrstackens område har marken blottats från snö mera och i själva stacken kryllar det av liv på soliga dagar som dessa.
Inne växer det tomatplantor av olika sorter. Likaså blomplantor. Jag bara förfasar över momentet då de skall omplanteras i varsin kruka. Hur skall jag orka med det! Hur skall jag få plats med allt inne så länge det inte går att ha dem ute eller i växthuset.

En marssöndag

Det var ett tag sedan sist. Tiden går mot våren. Fast det går inte så fort som man skulle önska sig. Men vad finns det att göra, bara att vänta. Och idag ser det ju mycket vårligt lovande ut igen. Solen skiner på en klarblå, molnfri himmel, termometern börjar krypa över nollstrecket . Från köksfönstret såg jag fyra svanar flyga över åkerfältet och landa på den snöiga åkern. Det var första gången i vår som jag såg svanar, hört har jag ett par gånger tidigare. Och passligt kom också ett litet rådjur och tuggade i sig litet solrosfrön i morgonsolen, mycket på sin vakt, åt och tittade runt.

Men det var lugnt så rådjuret fortsatte att äta en bra stund, medan jag höll på med mitt i köket.
Frösådden har satt igång. Tre påsar har jag i frysen för att få sig en kallbehandling, lika många ligger ute i snön för samma ändamål. I kylskåpet har jag dem under uppsikt och om några veckor ska fröna sås på riktigt, för att förhoppningsvis bli några blåregnsplantor, buskpionsplantor och syrenbuddlejor. Spännande!

När det har varit grått och trist väder har jag fortsatt med att virka mormorsrutor. Först planerade jag, att det skall bli en gungstolsmatta av dem, nu tror jag nästan att det kan snart räcka till ett litet täcke att värma sig med eller täcka över sängen med.

De börjar ramla över skokartongskanten nu, locket passar inte in längre. Jag ser att det blir ganska mörktonat täcke av dem med rött, blått, grönt och grått som dominerande färger. Litet vitt och klarrött här och var lättar på färgskalan.

Rumsväxterna har fått ny jord i krukan också. Här står ett apelsinträd och blickar ut i solen.

Och en rad av kallaplantor står i ett annat fönster.

Rådjur på besök

Såg igen tre rådjur på gården. Tidigt på morgonen vandrade de framför mitt fönster från höger till vänster. Nu om några timmar kom de tillbaka på samma spår, från vänster till höger. Lyssnade, tittade, luktade och var försiktiga.

De var tre stycken,  de gick efter varandra men höll ett visst avstånd till varandra.

Nyheter och läsning

Nyhetsflödet från Japan har väl inte undvikit någon. Denna öbefolkning prövas nu hårt igen. De är vana vid jordbävningar, men en så här massiv ödeläggning kan skaka de bästa även. Det kommer att bli ett antsträngande återuppbyggnadsarbete sedan allt har kartlagts. De har det svårt just nu.
Jordbävningen flyttade öarnas läge med ett par meter, hördes det någonstans. Likaså snurrar jorden litet snedare en tidigare runt sin axel. Vad kommer det att få för påföljder för jordens klimat, årstiderna osv.

Trots allt har jag läst hälften av Sven Delblancs bok Änkan. Första delen om änkan, andra delen av boken får vänta till ett senare tillfälle. Förenklat var det  en berättelse om en änka som blev ensam med två vuxna barn. Barnen börjar "prata om pengar" efter jordfästningen och kräver sin del av pappas pengar mycket bryskt. Änkan vägrar att ge några pengar, men ger löfte om att barnen får ta saker från hemmet som minne. Barnen drar sig inte för att tömma hennes bostad på värdefulla tavlor, möbler, silver och allt. Så långt är allt som det brukar vara men sen vänder sig händelserna, hon får föryngringspiller från sin läkare, blir ung jänta igen och efter förvecklingar försvinner hon från barnens liv med sina miljoner.
Det var nu en sån berättelse, som inte är speciellt trovärdig och var inte säkert menat att vara det heller.
Men just det att det inte var trovärdig fick mig att tappa intresset. Man vill ju föreställa sig själv att det man läser kan ju vara sant!

Kvinnodag - Fastlagstisdag

I går firades den internationella kvinnodagen. Jag för min del firade dagen med att fara till stan och lämna bilen på verkstad för den sedvanliga servicen med löfte om att få den tillbaks om två timmar. De här två timmarna fick jag tillbringa tillsammans med sonhustrun och barnbarnen. Vi hann med att inspektera deras hus, som håller på att byggas och som snart blir färdigt. I stort sett är det bara målningsarbeten inne som återstår. Från husbygget for vi till ett loppis där vi gick runt och tittade. För min del fastnade jag för en bok, 1 €, skriven av Sven Delblanc, som heter Änkan. Intressant läsning skall det bli.

Vi hämtade sedan babyns stora syster från daghemmet och for till deras hem och koka kaffe åt oss. Tiden rusade iväg och snart var det dags att fara till bilverkstan och hämta bilen.
På hemvägen vek jag in till halvvägs-marketen för att köpa petuniafrön.

Och där träffade jag andra sonhustrun med två av barnen och vi gick tillsammans till caféet där det bjöds gratis kaffe med fastlagsbulle.
Så det var en riktigt trevlig kvinnodag! Samtidigt som det också var fastlagstisdag.

Vårtecken

Solen skiner från en klarblå himmel, snön bländar i ljuset. Det var - 4 grader i morse vid sjutiden, nu på dagen är det nog på plussidan. Jag gjorde igen en 1-timmes promenad på morgonen. Det är så lugnt ute tidigt på morgonen så man bara njuter av naturen och tystnaden och stillheten.
Senare hämtade jag in ved och då såg jag, att myrstacken hade blivit fri från snön, eller bara toppen av den stora stacken. Och vilket myller av myror det fanns på den bara fläcken! Det såg ut som om de hade alle man gått upp i ljuset för att bara njuta av värmen och vårluften!
Det där kan man väl kalla för vårtecken!
Andra  vårtecken för mig är att jag tog in mina sålådor och tänker så litet frön att gro så småningom. Det blir nog både petunia och lobelia, också svartöga tänkte jag så. Sakta kommer odlingen i gång igen. Men jag är litet försiktig, för jag har inget uppvärmt växthus, så jag måste ha plantorna inne ganska länge, så med tanke på utrymmesbrist så...