torsdag 4 november 2010

Funderingar

Nokia sover i sin egen soffa eller soffa som hon lagt beslag på rättare sagt.
Ett ljus brinner på bordet . Dessutom har jag eldat i köksspisen och kakelugnen. Det är lugn efter en regnig dag. - Ja, så var det igår kväll.
Har deltagit i äldsta sonens flytt med att packa, packa och bära ut och in, packa ur. Mellersta sonen har tagit del i  flytten också genom att hjälpa till att bära bära. Det är mycket som skall ut och in igen när en stor familj flyttar efter 11 år. Yngsta sonen har också flyttat sina grejor till  sin nya bostad.  Han hade en kompis som hjälpte honom.
Nu blir det en ny dag och nya bekymmer, men också gamla bekymmer för mig. Har funderat på sistone på vad jag ska göra med resten av mitt liv. Det är först nu efter att jag blev ensam som tankarna börjar dyka upp. När det har blivit lugnare och livet börjar visa sig som sådant det är när man lever ensam.
Har deltagit i en första träff på en vänkurs som anordnas av församlingarna tillsammans med Röda Korset. Det är fråga om  frivilligarbete, som utförs bland behövande, ensamma människor i samhället. Man hamnar så lätt att bli ensam här i livet, om man inte har nära släktingar inom räckhåll. Nu ska jag se, om jag kan göra där ngåt.
En elorgel har blivit kvar på soffan på yngstingens rum. Troligen hämtas senare.
Som också den här...

...förstärkaranodning som har lyfts ut ur  bilen för att bereda plats för flyttlådor.
.

2 kommentarer:

  1. När jag blev ensam för fjorton år sedan, så var jag med och startade upp en hjärtförening:D. Tillika var jag också stödperson inom cancerföreningen. Det var ett bra sätt att kunna hjälpa andra som behövde stöd och hjälp.
    Jag tror/vet att det är väldigt meningsfullt för ens egen del att hitta någonting att göra som inte enbart är riktat mot sin egen person.
    Att ge är lika med att få. Mycket mera än man tror och förväntar sig. Jag vet:D.
    Lycka till Sirkka!
    ps. fastän man har släkt nära betyder inte alla gånger att man har nära gemenskap med dem.Fast det vet du, förstås!:)

    SvaraRadera
  2. Du har hunnit med mycket här i livet! Jag tror nog också, att man ska rikta in sig mot andra mera än mot sig själv. Och så länge man nu kan och orkar så kan man ju göra -om än så liten -insats. Du har så rätt med det där att man får när man ger. Borde bara praktiseras mera. Och sant också, att man inte alltid kommer överens med släkten. Där finns det ännu mer orsak att försöka lindra ensamheten. Tack för lyckönskningen, det kan behövas.

    SvaraRadera