Äntligen! Äntligen tid att sätta sig vid datorn och blogga en stund. Har varit mest ute idag.
Först på morgonen kollade jag, vad stormen hade åstadkommit under natten. Det stormade så kraftigt redan i går, att man sällan ser sådant. Det både hördes och syntes när träden vajade och nästan låg vågrätt i vinden.
Allra först fick jag täcka över vedtravarna, blåsten hade dragit ner eller annars rivit i presenningarna så de låg dels på marken, dels hängde hur som helst ner från travarna. Nu lades ordentligt med tyngder på presenningarna. Få se hur länge de hålls på plats nu.
Det blåste ännu ganska kraftigt. Gick till stranden för att se på vågorna.
Det syns på bilden bara hur lågt vattnet är just nu. Nordanvinden har tömt viken på vattnet! Som vanligt skulle jag säga, men inte beror väl allt på vinden heller, vattnet ligger lågt just nu.
Det började hagla . Snart låg det vitt på marken.
Och på sanden.
Annars har beachen ökat i bredden nu när vattnet gått tillbaka.
Vågorna slår mot stranden.
Mina steg syns i den våta sanden.
Men trots stormen finns det ännu mycket kvar av höstens färgprakt .
Färggranna löv täcker marken nu.
Lönnen har gula blad att visa ännu.
Asparna har också mycket av höstens färgfägring kvar. Liksom björkarna.
Det kändes härligt att stå i blåsten, andas in den friska luften och låta haglarna falla över en.
Jag tycker att färgerna är ändå vackrare när snön lägger sig på marken. Kontrasterna blir så väldigt framträdande. Vackert.
SvaraRaderaKänslan av att stå i blåsten och bli ett med den är härlig. Samma element ett litet tag, ungefär.
Ja, det blir nog vackert sen med snö - men inte riktigt ännu. Den här tiden innan är så fin, att omges av friska vindar som inte är för kalla. Känslan är nog att vara av samma element, som du säger.
SvaraRadera