Har litet tittat mig omkring här i hushållet som så ofta. Det är för mycket grejor och möbler, tycker jag. Men allt har sin orsak. Vi flyttade från ett tvåvåningshus till ett envåningshus med mindre utrymmen. Men jag har inte velat skynda mig med möbleringen, för jag har också en av sönernas tillhöriheter här i väntan på att deras större hem blir färdigt. Snart tar han sina saker till sig. Och yngst i skaran han har studerat på annan ort och efter det, när han började jobba, har han velat stanna hemma hos mig ett tag. Men jag visste ju att det oundvikliga sker någon dag då han meddelar, att han också vill flytta.
Och nu har det hänt. Han vill flytta och har redan hittat en bostad. Idag kom de första flyttningslådorna fram i hallen.
Nokia-katten har nosat på lådorna och undrat vad som står på. Alldeles tydligt kommer hon ihåg vår flytt, då också hon själv stuvades in i en kattbur och fick åka hit.
Har pratat med henne och lugnat henne, att det inte är så farligt denna gång (heller).
Navelsträngar som går av gång efter gång:). Man vänjer sig aldrig riktigt, ändå är det skönt att det händer, för att det ska hända. Tidens gång. Självklart funderar Nokia:).
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaTack för din kommentar, du säger just precis vad det är. Men det ska hända, som sagt.