torsdag 15 juli 2010

Iron Maiden

Värmen och torkan fortsätter bara av farten. När skall vi få regn?
En ensam borstnejliga har förirrat sig långt ifrån andra! Men har valt en plats med skugga, så den mår bra.

Ja, som jag någonstans har berättat, så tittade jag på tangomarkanden i lördags i finländsk tv och sen dess har jag bara sjungit tango för mig själv. Man kan se den på datorn adress yle.fi/satumaa och klicka på tangofinaali 2010. Det vore roligt någon gång och vara på plats och höra och se  musiken live.

Jag har varit på Ruisrock-festivalen så där för 8 - 9 år sedan. Det var förstås en upplevelse, av en annan art än tango. Estraden äntrades av Iron Maiden i all sin ståt efter att flera band hade värmt upp publiken innan. Minns jag rätt, så var det 40000 människor samlade ihop att höra dem sjunga och spela. Det var tryck bland publiken, minsann. Under kvällens lopp fick sjukvårdspersonalen samla ihop avsvimmade personer och ge dem första hjälp. Ljudet var så högt, att utan hörselskydd hade man skadat öronen. Marken skadade under fötterna på en när de spelade.
Allt var väl arrangerat, busstrafiken från och till stan flöt på kontinuerligt, man fick köpa mat av olika sorter i många olika försäljningsstånd, så det gick ingen nöd på folk. Och toaletter var iordningsställda i tillräcklig mängd. 
Det var en fin kväll. Man såg Sverige-båtar glida förbi festivalområdet. Folk simmade när de kände för det.
Och  hör och häpna, mitt i folmyllret så träffade vi en bekant som också hade kommit att höra på Iron Maiden från sitt håll! Världen är liten.

2 kommentarer:

  1. Det är egentligen otroligt hur väl organiserade så stora arrangemang kan vara. Ett stort arbete ligger förstås bakom sedan länge, många timmar ,men när det gäller så fungerar det. Man lyfter gärna på hatten för personen/personerna bakom.

    SvaraRadera
  2. Jag hade mina dubier innan festivalen då, men som sagt, allt var perfekt, god ordning, fin stämning osv. Så nog hade man gjort allt för att det skulle lyckas! Jag var med som följeslagare till min yngsta pojke och hans kompis, för jag ville inte släppa iväg dem utan ett övervakande/skyddande öga. Och njöt nog fullt ut av det hela. Bra minne fick jag med mig. Och pojkarna fick autografer av bandmedlemmar på flygfältet efter festivalen följande dag.

    SvaraRadera