Spindelnätet vid dörren bevisar, att vi inte har besökt stället speciellt mycket i sommar. Ungdomarna har varit här och kockat åt familjen, när de har varit och simmat. Nu är det ett tag sedan.
Segelbåten spejar efter havets vågor.
Soffan har bjudit sittplats åt små hungriga pojkar och flickor. Där finns en kudde med andmotiv från tidigare Evas handverk nuvarande Äppelboden.
Likaså ett anbmotiv på grytlappen från Eva. Till vänster en kakelkonstruktion som min avlidne man gjorde när han planerade väggen bakon spisen och diskbänken.
Naturligtvis havsinspirerade tavlor på väggen.
Stillsamhet inne.
Kanske blir det nytt liv här igen någon gång.
Sirkka,
SvaraRaderajag kan känna ditt vemod och din saknad. Förstår dig så bra. Allt har sin tid och så småningom ordnar livet att det åter blir nytt liv där igen, någon gång, om livet vill.
Så vackert spindelnät. Ibland kanske det är bra att spindlar får vara i fred ett tag; annars skulle vi knappast få se deras vackra byggen.
Karin,
SvaraRaderatack. Det är så som man många gånger har hört sägas, att den riktiga sorgen och saknaden kommer först långt efteråt. Första tiden, första åren, är så fyllda med allt som måste göras,allt det praktiska måste ordnas. Och nu har det ju varit extra mycket att ordna. Man hinner inte känna och tänka så mycket. Det är först när livet återgår igen i en vanlig vardagslunk som saknaden kommer. Och då är det ett annorlunda liv blandat med sorg och saknad. Jag börjar inse nu vad det innebär.