Idag är jag glad och lättad och nöjd förstås! Jag har klarat av det mål jag satte mig på våren: få bort alla vedhögar som har legat vid växthusknuten ända sedan i fjol somras. Och NU ÄR DET KLART! Det blev fem ansenliga (enligt min egen mening) vedtravar. Med kapning har jag till stor del fått hjälp av sönerna, liksom i somras med klyvning, när den yngste av sönerna tog till yxan och klöv en hel hög av kapade stammar. I hettan; det var en sportgren för honom. När han hade gjort dagens arbete, hoppade han i sjön och njöt av sommaren. Det känns bra att ha fått det hela gjort. Nu kan jag ägna tiden åt annat! Kanske åt trädgården i den mån man ännu kan göra något där, allt beror på vädret förstås.
Nu är det fritt fram igen! Rönnen i förgrunden tror jag att jag fäller bort, det finns andra i närheten. Till höger syns klyvmaskinen under presenningen.
Höststormarna har gjort sitt, solrosorna böjer sig mot marken. Här har jag ännu ringblommor, som jag kan plocka in i vas, som jag gjorde idag.
Det finns knappast någonting som ger en en skönare känsla än när man har nått ett mål man har satt upp. Under tiden brukar man tänka väldigt mycket också, minnen kommer som är bra att både skratta och gråta åt. Ved är förunderligt, man får varmt av den i alla avseenden, men den ger en också andra dimensioner samtidigt. Rena terapiarbetet. Så brukar det vara för min del åtminstone.
SvaraRaderaGrattis till väl utfört arbete!
Karin,
SvaraRaderaTack för grattisen och för funderingarna kring arbetet. Det är ju så skönt att jobba med händerna och kroppen, för tankarna kan flyga och fara vart de vill under tiden! Och jag kan försäkra, att det samtidigt har varit ett tankearbete i den meningen!